Skrev för ett tag sedan att mammaledigheten inte bör kallas "mammaledighet". Fick en kommentar då som gjorde mig påmind om att när Elwira var mindre så var jag faktiskt just "mammaledig".
För då tyckte jag det var skönt att vara hemma och bara mysa och gosa med Elwira.
Elwira har varit otroligt snäll & duktig sedan dag 1 och sovit och ätit och när jag var hemma så fick jag mycket tid för mig själv och då kunde man bara "vara". När Elwira sov så kunde jag också sova, hur skönt som helst, nu finns inte möjlighet till samma sömn.
Ludwig är också duktig och äter och sover på nätterna men är mer vaken på dagarna än vad Elwira var vilket inte gör någonting, men det är klart att jag kan känna att jag skulle vilja klona mig själv lite då och då när bägge barnen kräver min uppmärksamhet samtidigt. Kan ta ett exempel; när Elwira ska nattas så får hon först kvällsgröt sedan sitter hon i mitt knä och borstar tänderna/jag hjälper till, på med pyjamas och sedan sussa.
Om Ludwig då exempelvis inte alls vill ligga själv utan börjar skrika så är det svårt att kunna fixa allt med Elwira så som man skulle vilja, det känns jobbigt i mammahjärtat. (Tur att man har en bärsele;-)
Ludwig är dessutom en ganska sällskapssjuk liten kille som helst vill hänga i mammas famn och inte alls blir glad av att få ligga själv alla gånger, och det kan vara jobbigt då armarna inte räcker till bägge när man man är själv hemma dvs.
Oftast bör tilläggas går allting väldigt bra med mina två små och vi har bra rutiner, men vissa dagar har blivit smått kaotiska, men så är det när man har små barn, vissa dagar blir bara inte som man tänkt sig har jag märkt =)


Så det här med "mammaledighet" kan verkligen uppfattas olika från var och en beroende på hur barnet är osv.
Jag själv märker nu stor skillnad nu när Ludwig kom att det är svårt att få tiden att räcka till till, men det går.
 Den där "egentiden" som man hade när Elwira var liten finns liksom inte på samma sätt längre. Men de timmarna Elwira är på dagis så kan jag faktiskt få den där extra tiden både för mig själv och med Ludwig, vilket är skönt. (oftast blir det dock att jag måste tvätta eller städa då, men iallafall, haha)
Att "bara" ha ett barn

Jag måste dock påpeka att att få ett till barn ÄR verkligen dubbel kärlek men dubbelt jobb MEN är värt precis allting! är så tacksam att jag fått två underbara barn och dessutom en av varje känns som jackpot, kan inte sluta le vid den tanken =)
Är glad att vi fått barn tätt, eftersom det var vad vi ville och jag vet att dom kommer få så mycket glädje av varandra. Elwira är redan nu glad i sin lillebror verkar det som och är en så duktig sådan. Ska bli så roligt att se de små leka med varandra sedan.
Men vissa dagar får jag kämpa lite extra med att hitta en balans mellan att hinna med med barnen samt sig själv, vilket inte alltid är det lättaste. Ibland får man ta saker för vad det är och inte försöka göra någon big deal av det hela. Och som alla vet- Barnen kommer alltid först.