Över gränsen?
Jag älskar skönhet och tycker det är okej att exempelvis fixa brösten eller "korregera" något annan man är missnöjd med men som sagt till viss mån. Jag kanske också gör något litet ingrepp i framtiden, vem vet.
Men att operera sig själv till att se ut som någon annan docka känns inte som någonting att sträva efter.
Tycker heidi Montag är ett bra exempel här, visst hon ser ut som en fin docka, en sådan man skulle vilja ha som barbiedocka som liten kanske. Men när dockan börjat leva blir det hela lite läskigt...
Alla gör ju som de vill men jag tycker fortfarande det är tragiskt att vara så missnöjd över sig själv att behöva operera sig så pass att man inte ser ut som den man är. Läste att Heidi höll på att dö då hon gjorde 10 (!!!) operationer på en dag av all smärtstillande läkemedel och att döden är ett för högt pris att betala i utbyte mot "the perfect face" (i graven....)
Håller med dig, ett eller två ingrepp är väl okej, men när det blir sån överdrift att man ändrar på hela sig själv så är gränsen nådd!
Så trött på hela den där hetsen, framförallt när man har en dotter som ska växa upp med såna "förebilder" precis överallt!
tycker att man ska vara nöjd med sig själv och lära sig att leva med sina brister. Det ska synas att man fått barn, det ska synas att man blir gammal etc. Det tycker jag är vackert. Men mår man exempelvis urdåligt att ha jätte utstående öron eller en enorm näsa, då kan jag förstå. Men som att brösten börjar hänga, magen blir degig, det är bevis på¨att man fött barn. Vackert tycker jag. Men såklart handlar det väl om hur man själv mår med sina förädringar, men jag tycker man ska välkomna de framtida förändringarna som ovan nämnt.
kram!
Håller med dig om att det är lite obehagligt när dockorna blir levande :) Hon var ju så söt innan också, så jag undrar varför hon fick för sig att fixa så mycket!?! Ha en fin dag!
ja helt stört hon ser ju ut som en annan person vilket är läskigt! kram